Sökord

Ej angivna.

Anledning till utvärdering i efterhand

Både försöksledaren och den regionala nämnden satte svårhetsgraden till Avsevärd. Försöksledaren skriver det etiska tillståndet [här uteslutet] att ackumulerade procedurer av ringa och måttlig svårhetsgrad leder till avsevärd svårhetsgrad.

Syfte med studien

Ej angivet på utvärderingsblanketten och inte heller i den etiska ansökan [här uteslutet] men väl i tillståndet [här uteslutet].

Har djurförsöken uppnått sina syften?

Försöksledaren anser att syftet har uppnåtts och har listat 8 av totalt 80 publikationer [här uteslutet].

Vilket lidande har djuren orsakats?

410 möss och 17 råttor har avlivats för uppnådd avbrytningspunkt.

Anledningen till att djuren uppnått avbrytningspunkteran anger försöksledaren enligt nedan.

”Hos möss var oftast 0,4 poäng på kriteriet hud (sår orsakade av slagsmål mellan hanar och i mindre utsträckning av immunisering), hos råttor var p.g.a. 0,4 poäng på vikt. Risken med mössen var mer eller mindre känd från tidigare. Symptomen beror inte på modellen, utan det är känd att mus hanar slåss med varandra. lmmuniseringssåren förekommer ibland. Det har hjälpt mycket att separera hanar som slagits och att behandla såren med sårspray. Hos råttor händer det att i den akuta fasen tappar dessa kroppsvikt.”

Vilka djurarter har använts?

Råttor och möss, ingen specificering av stammar är angiven in utvärderingstexten men i grundansökan står det att möss av stammarna C57BL6, BALB/C plus normala (?) och genetiskt modifierade stammar (bilaga 1 i ansökan). När det gäller råttor skall DA och E3 som skall användas.

Ingen uppdelning av svårhetsklassificeringen mellan dessa stammar har gjorts.

Hur många djur har använts?

14835 möss och 4286 råttor.

Vilken faktisk svårhetsgrad har djurförsöken haft?

Vilka åtgärder kan bidra till ersättning, begränsning och förfining av djurförsöken?

Försöksledaren motiverar att pga. av komplexiteten hos reumatoid artrit kan detta inte studeras utan försöksdjur men att de i de fall där det går använder de olika cellkulturer.

Försöksledaren anger att om man tog bort kravet på att djur som minskar i vikt skall avlivas så skulle man minska antalet djur som behövs. Han anger att djur i en del fall i den akuta fasen tappar i vikt men att detta är övergående. Hur han vet detta är oklart då djuren som tappar i vikt avlivas av just den anledningen.

Andra uppgifter som enligt beslut av den regionala djurförsöksetiska nämnden ska beaktas vid utvärderingen?

Nämnden specificerar i Bilaga 3 vad som skall ingå i utvärderingen och när den skall göras ”Utvärdering i efterhand ska ske snarast efter försökets avslutande, dock senast sex månader efter avslutanderörande hur djuren har påverkats av försöket, särskilt angående allmäntillstånd, normalbeteende och förändringar vid injektionsställen. Sökanden ska tillhandahålla fotodokumention inför utvärderingen”.

Försöksledaren har till nämnden skickat in en utvärdering (utan fotodokumentation) men denna utvärderingstext finns inte med i utvärderingstexten till CDFN [här uteslutet].

Lärdomar som framkommit vid utvärdering i efterhand

Ursprungsansökan [här uteslutet] är väldigt omfattande och svår att överblicka, detta påpekades också av nämnden som ställde och den reservation som skrev efter godkännande. Totalt ställdes 73 frågor rörande ansökan innan nämndmötet.

Försöksledaren uppger att de kunnat göra betydligt mer om det hade funnits en större förståelse för behovet av djurförsök och en bättre förståelse för hur djurförsök ska genomföras på ett rationellt sätt och skriver, ”vi tror att vi skulle kunna producera bättre resultat med färre djur om regelverket gjordes om”. Det är inte klart vad det är som han avser, han har sökt tillstånd för 15000 möss och 6000 råttor och fått detta godkänt så det finns ingen begränsning i antalet djur. Att regelverket sätter gränser för när ett djur skall avlivas om djuret minskar i vikt skulle ju kunna ses över om man kan visa på att detta är en övergående effekt, då skulle man kunna spara djur som försöksledaren också påpekar.

Man uppger att sårspray kan minska risken för sår vi immunisering.

Man uppger också att man reducerat berikningen i form av hus/rör som enligt försöksledaren bara leder till hierarkibildning, stress och sårskador på möss och att man lyckats undvika en mer omfattande berikning reducerat till Sizzle-nest i samtliga burar.

Försöksledaren påstår att möss mår sämre i IVC burar än i öppna konventionella burar pga. vinddraget.

En utredning rörande IVC-burar har gjorts och kan bl.a. läsas om i följande artikel [här uteslutet].

Generella kommentarer – frågor

Även om denna ansökan är en ansökan om en fortsättning av [här uteslutet] så undrar man hur ansökan kunnat behandlas i den regionala nämnden när det saknas information (utan hänvisning till tidigare ansökan) i ansökan om

• Syfte
• Andra metoder än de valda
• Stammar på de råttor och möss som skall användas
• Försökets tids- och genomförandeplan
• Vård och förvaring
• Djurens situation och försökets slutpunkt
• Anestesi- och avlivningsmetoder

Det saknas fotodokumentation i den utvärdering som skickats till den regionala nämnden som angivit som ett krav av nämnden i Bilaga 3.

Intressant kommentar från försöksledaren ”Om människor inkluderas i gruppen djur så ser 3R problematiken annorlunda ut och det kan vara av värde för helheten att öka försöken på möss.” Det är ju den regionala nämndens uppgift att ta ställning till användningen av djur i förhållande till nyttan för djurarten Homo sapiens (när det gäller humanmedicinska ansökningar) det ligger inte i 3R konceptet och skulle bara komplicera disfusionerna.

I utvärderingen under punkten nya lärdomar står följande:

”Mössen mår bättre om de är flera i buren och dem mår som sämst när de är ensamma”.

Är detta en nyhet? Man håller väl möss i grupp och ensamhållning är inte tillåten annat i de fall försöken kräver detta och vi vet att detta i de flesta fall är stressande för djuren.

Försöksledaren skriver följande ”Det kan också vara värt att nämna att nämnderna idag inte tillåter försök som liknar människor eftersom det är svårt att får tillstånd för kroniska sjukdomsförlopp d.v.s. just det sjukdomsförlopp som patienter med kroniska sjukdomar har.

Vidare borde man ta bort den status som artritförsök har som extra svåra tillstånd vilket kräver regelbunden veterinärtillsyn. Detta är obalanserat jämfört med många andra försök som måste göras på mus och leder inte till bättre musförsök.” Det är lite oklart vad han syftar på när det gäller att det inte går att efterlikna sjukdomsförlopp på människor, möjligen är det längden på försöken som begränsas för att minimera lidandet för djuren.