Generell information

Benmärgstransplantation (BMT) är en behandlingsmetod som används vid olika typer av blodsjukdomar. Utvecklingen av terapiformen innebär att allt fler patienter får en längre överlevnadstid; vilket i sin tur kan leda till olika komplikationer som t.ex. benförlust med ökad risk för frakturer. Syftet med studien var att undersöka direkta effekter av BMT på skelettet för att därmed skapa underlag för utveckling av terapeutiska metoder för att kunna förebygga BMT-orsakad benförlust. För ändamålet användes möss som genomgått BMT. I studien undersöktes effekterna av hormonell störning, inflammation och belastning.

Benmärgstransplantation (BMT)

Efter bestrålning av mössen, som skedde för att neutralisera benmärgscellerna, injicerades mössen med benmärg från donatormöss. Under en övergångstid behandlades dessa möss med antibiotika för att förhindra infektioner.

Kastration

Kastration utfördes på honmöss antingen före eller efter BMT.

Inflammation

Inflammation skapades antingen lokalt i ena sidans knäled genom injektion av en substans (mBSA). Med denna teknik kunde den andra sidans knäled användas som kontroll. För att skapa en immuninducerad benförlust injicerades mössen subkutant med en inflammationsskapande substans (t.ex. LPS).

Belastning

För att undersöka effekten av upprepad belastning på skelettet användes ett instrument som orsakade ett definierat tryck mot den utvalda skelettdelen (ena sidans knä och skenben).

Uppföljning av effekten av de olika manipulationerna genomfördes via blodprov och avbildningsteknik (CT och DEXA). Samtliga moment, utom blodprov, utfördes under narkos. Mössen avlivades senast 10 veckor efter utförd BMT.

Uppgifter som enligt beslut av den regionala djurförsöksetiska nämnden ska beaktas/besvaras vid utvärderingen av djurförsök i efterhand.

Inga specifika frågeställningar.

Antal sökta djur och antal använda djur

Den djurförsöksetiska nämnden medgav användning av 4000 möss av vilka 2000 från egen avel. Av dessa användes 709 möss i försök medan den planerade aveln inte genomfördes.

Bedömning av svårhetsgrad

Av de 709 använda mössen bedömdes 9 vara terminala medan 230 var av måttlig och 470 av avsevärd svårhetsgrad. Möss i gruppen avsevärd svårhetsgrad genomgick strålning och benmärgstransplantation i kombination med antigen kastration, inducerad artrit, belastningstest eller immuninducerad benförlust. Försöksledaren uppger att 2 möss avlivades p.g.a. viktnedgång och nedsatt aktivitet efter genomförd strålning i kombination med en sannolikt misslyckad benmärgstransplantation. Enligt försöksledaren uppvisade ett mindre antal möss övergående hälta, viktnedgång eller påverkad aktivitet.

Måluppfyllelse

Enligt försöksledaren har studien, dels visat att döende celler (apoptopiska celler) fanns kvar i benmärgen hos redan strålade möss, vilket påverkat aktiviteten hos kroppens bennedbrytande celler (osteoklaster), vilket i sin tur orsakade utveckling av benförlust, dels bidragit med ny kunskap om östrogenets benskyddande effekt. Dessa fynd har påverkat utvecklingen av nya modeller inom området strålningsorsakad benförlust. Studien har resulterat i 2 vetenskapliga publikationer.

3R

Försöksledaren framhåller att flera av de använda modellerna gav möjlighet att låta flera försöksdjur vara sin egen kontroll, vilket minskat antalet använda möss.

Övriga kommentarer

-

Etablerad rapportstandard