Generell information

Projektet syftar till att undersöka hur en vanlig genetisk variation i brain-derived neurotrophic factor (BDNF), en viktig tillväxtfaktor för hjärnan, påverkar återhämtning efter traumatisk hjärnskada (THS). Variationen innebär att aminosyra 66 i proteinet kan vara valin (vBDNF) eller metionin (mBDNF), vilket påverkar hur effektivt BDNF utsöndras i nervceller. Tidigare studier har visat att mBDNF-bärare har sämre kognitiva funktioner, men återhämtar sig bättre efter THS. Syftet med studierna är att förstå varför detta är fallet, och om detta kan utnyttjas för att utveckla individanpassade behandlingar efter THS.

För att studera detta användes möss med motsvarande genetiska variation i modeller för THS. Ansökan beskriver avel för möss med den genetiska varianten mBDNF. Dock rapporterar försöksledaren att denna avel misslyckades på grund av att fenotypen påverkade aveln negativt. Projektet lades därför ned men återstartades igen när forskaren fick chansen att överta en muskoloni av äldre djur med normal genotyp. De äldre musindividerna erbjöd en bra modell för hur äldre människor påverkas av THS. En ändringsansökan lämnades in för att kunna inkludera dessa äldre möss i studien vilket beviljades av den lokala djuretiska nämnden. De äldre djuren utsattes för en mildare grad av THS, och utvärderades funktionellt med beteendetester och molekylär- och cellbiologiskt på vävnadsprover.

Frågor som nämnden önskar besvarade under utvärderingen i efterhand:

• Gick det att träna mössen inför blodprovstagning, så att den kunde genomföras lugnt utan fixering eller sövning, som visas i filmen från RISE vi skickat? Eller var de tvungna att sövas för blodprovstagning och i sådana fall varför?
  Svar: p.g.a. problem med avel så ställdes denna delstudie in.
• Hur stort antal djur gick in i försök vid en ålder av 18-30 månader?
  Svar: 80.
• Hur många djur nådde avbrytningspunkt och av vilka skäl?
  Svar: Inga djur nådde avbrytningspunkten.

Antal sökta djur och antal använda djur

1800 djur var godkända att användas till försöken.

Totalt användes 112 djur. 20 av dessa användes till avel men avlivades som ”terminal organ” när aveln misslyckats. 92 äldre möss övertogs från ett annat etiktillstånd, och av dessa användes 5 st. för terminal organ, och 87 st. genomgick olika behandlingar som retrospektivt klassades vara av måttlig svårhetsgrad.

Bedömning av svårhetsgrad

Av de 87 djuren som genomgick behandlingar var det inga djur som uppnådde avbrytningspunkten. Försöksledaren uppskattar svårhetsgraden som måttlig då samtliga djur utsattes för mild till måttlig skallskada, kallad central fluid percussion injury (cFPI). Dessa möss uppvisade inga kliniska tecken på lidande, och gick inte ner mer än 3% av kroppsvikten dagarna efter operation. Under dag 2 efter operation var det endast motoriska tester som kunde särskilja skadade möss från naiva möss.

Måluppfyllelse

Måluppfyllelsen anses delvis har uppfyllts. Problemen med aveln på mBDNF genotypmössen medförde att de ursprungligen planerade försöken inte genomfördes. Användningen av de äldre djuren som övertogs från annat etiktillstånd har visat på att behandling med en BDNF-analog kan minska skadan på hjärnans vita substans efter en traumatisk hjärnskada.

En vetenskaplig studie har publicerats.

3R

92 av djuren övertogs från ett annat etiskt tillstånd eftersom den försöksledaren blivit långtidssjukskriven. Dessa djur kunde alltså användas till relevanta försök istället för att bara avlivas.

Övriga kommentarer

-

Etablerad rapportstandard