Generell information

Inflammation i tumörer och i cirkulationen anses bidra till tumörtillväxt och metastasering. Vid pankreascancer och andra cancersjukdomar förefaller den inflammatoriska tumörmikromiljön minska immunsystemets förmåga att avdöda cancerceller. Kirurgiskt borttagande av malign vävnad används ofta som behandling vid solida tumörer, men sårläkningsprocessen som är kopplad till ingreppet kan alstra omfattande inflammation, vilket ökar risken för tillväxt och spridning av kvarvarande cancerceller.
De senaste åren har immunstimulerande behandlingar, såsom anti-PD1-antikroppar, visat sig förbättra överlevnad vid flera former av cancer, bl.a. melanom, njurcancer och lungcancer. Forskargruppen har i tidigare forskning utvecklat en immunstimulerande behandling, bestående av en kombination av histamindihydroklorid (HDC) och IL-2, som är godkänd som återfallsförebyggande behandling vid akut myeloisk leukemi, men som potentiellt skulle kunna fungera även vid andra cancerformer.

Pankreascancer är en inflammatorisk cancerform med stör dödlighet och i stort behov av förbättrad behandling. Kirurgi är den enda potentiellt botande behandlingen vid pankreascancer, men efter kirurgi får majoriteten av patienterna återfall. Denna studie testade hypotesen att den inflammation som är kopplad till cancersjukdomen och som ökar i samband med kirurgi är en riskfaktor för spridning och återfall i cancer.
Man har studerat flera olika modeller av pankreascancer i möss: injektion av tumörceller subkutant, intravenöst och direkt i pankreas, samt spontan cancerutveckling i transgena tumörmodeller.
En ökad inflammation har åstadkommits på flera olika sätt:
Ceruleininducerad pankreatit, nefrektomi samt insättande av subkutan kompress.
I olika kombinationer av tumör- respektive inflammationsmodell testades olika immunterapier:

1. Blockerande antikroppar
2. Substanser som stimulerar cytotoxiska T- och NK-celler
3. Substanser som minskar myeloida cellers produktion av immunosuppressiva syreradikaler
4. Neutraliserande antikroppar
5. Cytostatika
6. Immunceller, såsom NK-celler, T-celler eller MDSCs
7. Tumörspecifikt vaccin
8. Avdödade tumörceller

Antal sökta djur och antal använda djur

Den regionala djurförsöksetiska nämnden beviljade användandet av 5 500 möss. Av dessa användes 1 597.

Bedömning av svårhetsgrad

Försöksledaren bedömde prospektivt att den högsta svårhetsgraden skulle bli måttlig. Den regionala nämnden fastslog detta till avsevärd svårhetsgrad. I den retrospektiva bedömningen befanns 80 vara Terminal organ, 45 Terminal, 762 Ringa, 665 Måttlig och 45 Avsevärd.

Två djuren togs ur försöken på grund av uppnådd avbrytningspunkt som var satt enligt följande: ”hypo- eller hyperaktivitet, aggressivitet, håglöshet, matta ögon, försämrad rörlighet, kutryggighet, ruggig päls, infektion, ärrbildning i samband med i.p. injektioner eller andningssvårigheter. Viktnedgång på >15%, räknat från vikt vid hos vuxen mus (ca 10 veckor). Solida tumörer växer sig större än 1,5 cm i diameter, vid infektion eller besvär av operationssår, om blödning efter blodprov inte slutar blöda, vid uppkomst av blödning som inte slutar i samband med operation, om de inte visar en ständig förbättring i allmäntillstånd över en 24 timmars period efter operation eller om mössen reagerar ovanligt mycket på histamin eller någon annan substans och inte börjar återhämta sig 4 timmar efter injektionen.”
Injektion av tumörceller subkutant (ca 1/3). Injektion av tumörceller intravenöst i svansven (ca 1/3). Inga möss har fått injektion av tumörceller i mjälte eller spontant utvecklat cancer.
Inflammation har inducerats med genom ceruleininjektioner (ca 20 möss), genom nefrektomi (ca 30 möss) och genom insättande av subkutan kompress (ca 100 möss).
Möss i dessa modeller har behandlats med substanser som minskar myeloida cellers produktion av immunosuppressiva syreradikaler (ca 300), blockerande antikroppar (ca 40), substanser som stimulerar T- och NK-celler (ca 100), neutraliserande antikroppar (ca 60), immunceller (ca 20), tumörspecifik vaccination (ca 150).
Ett fåtal möss fick två olika behandlingar samtidigt, men de flesta fick endast en behandling.

Måluppfyllelse

Resultaten från studien har publicerats i en internationell tidskrift och de utgör också grund till en kommande klinisk studie.

3R

Alla substanser utvärderades först in vitro. I pilotförsök användes endast ett fåtal djur, och inför större försök gjordes en statistik plan för att försäkra att så få möss som möjligt användes, men så att man ändå fick statistiskt säkra resultat. Moderna bildanalysmetoder användes (t.ex. IVIS och PET-MRI) som samlar in mer information angående sjukdomsförlopp från varje individuellt djur och således behövdes färre djur till studierna.

Övriga kommentarer

-

Etablerad rapportstandard