Generell information

Multiple skleros (MS) är en kronisk autoimmun sjukdom i nervsystemet som drabbar ca 1000 svenskar varje år och fler kvinnor än män. Symptomen som varierar i svårhetsgrad omfattar domningar, känselbortfall, balanssvårigheter, värk och trötthet. Vid sjukdomen som delvis är ärftlig bryts myelin, som isolerar nervcellerna ner, med följd att de elektriska nervimpulserna överförs långsammare. Myelinet produceras av en celltyp som kallas oligodendrocyter och som studeras i musmodeller med inducerad MS. Uppkomsten av MS påverkas av gener med koppling till immunförsvaret och en del oligodendrocyter har antigenpresenterande egenskaper. I det aktuella projektet har de genetiska komponenterna hos dessa oligodentrocyter studerats i möss för att förstå mekanismer som styr nedbrytning och uppbyggnad av myelin. Särskilt har molekyler som styr oligodentrocyterna till att producera myelin, s.k. epigenetiska faktorer, studerats. Möss med olika genetisk bakgrund användes. MS inducerades genom injektion med delar av myelin som triggar immunsystemet att attackera musens eget myelin.

Antal sökta djur och antal använda djur

Tillståndet omfattade 10 000 möss och 842 användes i försök.

Bedömning av svårhetsgrad

Försöken bedömdes i förväg som av avsevärd svårhetsgrad både av försöksledaren och den etiska nämnden.
Nämnden ställde följande villkor för utvärdering i efterhand:

1. Antal djur och andelen djur som dog i samband med Cuprizone matning. Utfördes aldrig.
2. Antal djur och andelen djur som uppnådde de beskrivna avbrytningskriterierna i ansökan: se nedan
3. Den nya bedömningsskalan kallad 3308: se nedan
4. Utvärdera syresättning av blodet hos de möss som har fått konstaterat en andning kopplad till MS-modellen, samt hur syresättningen ser ut över tid i relation till bedömningen av andningsmönster och cyanos (uppvisas eller saknas). se nedan
5. Utvärdera dosering av cuprizon via oral gavage för önskad grad av demyelinisering, samt ge en uppskattning av hur många möss försöket kan reduceras med då exakt dos kan ges (jämfört med cuprizon utblandat i foder). Utfördes aldrig.

Den retrospektiva bedömningen baserades på hur invasiva procedurerna var samt på den sammanlagda effekten av procedurer.

Av 842 möss klassificerades:

• 519 i kategorin terminal organ,
• 47 i terminal,
• 12 i ringa svårhetsgrad,
• 6 i måttlig svårhetsgrad och
• 238 i avsevärd svårhetsgrad.

2. Antal djur som avlivades p.g.a. uppnådd avbrytningspunkt: 26 st.
   Orsakerna var ögoninfektion, dåligt allmäntillstånd efter operation, allmänt dåligt tillstånd, inflammerad bukhåla, sår eller framfall.
3. Den nya bedömningsskalan kallad 3308: Se bilaga
   En skala med 4 parameter: kroppsviktförlust, frigåendetest, frambensstyrka och andning som gäller djur som utvecklar MS-likande symptom.
   Forskaren svarade med att tillämpa 3308 skalan för att utvärdera diverse motoriska symtom som observeras hos möss som utvecklar MS-liknande symtom och att detta var till stor nytta eftersom de bättre kunde identifiera och behandla symtomen. De bedömer att skalan framgångsrik lever upp till 3R-principen förfining.
4. Utvärdera syresättning av blodet hos de möss som har fått konstaterat en andning kopplad till MS-modellen, samt hur syresättningen ser ut över tid i relation till bedömningen av andningsmönster och cyanos (uppvisas eller saknas). Mätningar utfördes på 18 möss före insjuknandet (dag 0), 8 möss vid begynnande symptom (dag 10) och 7 möss när de uppvisade maximala symptom (dag 14). Trots oregelbunden andning var syremättnaden i blodet densamma som före insjuknandet.

Avbrytningskriterier i tillståndet var:

1. KI-mallen
   1. Efter induktion av MS 0,6
   2. Efter sjukdomen brutit ut 2,0
   3. Viktnedgång ≥ 25%
   4. Frigåendetest: djuret rör sig inte trots stimulans
   5. Griptest: djuret greppar inte gallret
2. Andning: 0,4 på KI mallen
3. Sår vid injektionsstället
   1. Djur med sår > 0,5 cm som behandlas och inte läker inom 5 dagar
   2. Infekterat sår
4. Klassisk EAE-mall
   1. Svaga framben med förlamade bakben och/eller en atonisk blåsa
   2. Förlamning i alla lemmar (döende)
5. Andning
   1. Blålila missfärgningar av hud/slemhinnor (syrebrist, cyanosis)
   2. Andning med öppen mun

Måluppfyllelse

Målen uppfylldes och ledde till följande resultat som publicerats i 7 vetenskapliga artiklar. Bl.a. har en bättre förståelse för den cellulära arkitekturen i hjärnan under inflammation uppnåtts.

3R

Den utökade bedömningen av djurens hälsotillstånd med fyra parameter (kroppsviktförlust, frigående test, frambensstyrka och andning) av djur som utvecklade MS-likande symptom gav en mer detaljerad och exakt kontroll över de motoriska symptom som utvecklas under utvecklingen av MS. En förfinad djurmodell kan leda till att färre djur behövs för en framgångsrik forskning.

Övriga kommentarer

Statens jordbruksverks ansökningssystem gör det mycket tidsödande att hitta vad som faktiskt omfattas av ändringar i ett tillägg.

Etablerad rapportstandard

Bilaga 1. Bedömningsmall 3308 - 2021 för EAE

EAE skala – Värderingen sker under djurets aktiva fas.

EAE skala – ej användbar för att avgöra försökets avbrytningspunkt

0

• Inga uppenbara förändringar i motoriska funktionen jämfört med de icke-immuniserade/kontroll-mössen.
• När musen tas upp av svansbasen svansen har en viss spänning och är upprätt.
  Bakbenen sprids vanligtvis.
• När musen går huvudet är inte nedlutade.

0,5

• Svansspetsen är slapp.
• När djuret tas upp av svansbasen svansen har en viss spänning förutom spetsen.
• Muskelspänning känns i svansen samtidigt som det rör sig.

1

• Halt svans.
• När svansen tas upp istället för att vara upprätt, den faller slapp över fingret.
• Bakbenen sprids vanligtvis.
• Inga tecken på svansrörelse observeras.

1,5

• Halt svans och bakbenrörelse är smått hindrad.
• När musen tas upp av svansbasen faller hela svansen slapp över fingret
• När musen placeras på burgaller faller ett bakben snett
• Musen går en aning vacklande

2

• Halt svans och svaghet i bakbenen.
• När djuret tas upp av svansbasen är benen inte spridda isär utan hålls närmare varandra.
• Musen gå på ett skakigt sätt. Det ena ben ser ihopdraget ut, men det andra benet visar inga rörelsehinder.

Eller

• Mus verkar vara på poäng 0,0, men det finns uppenbara tecken på att huvudet lutar sig nedåt när musen går.
• Kroppsbalansen är dålig.

2,5

• Halt svans och ihopdragen bakbenen.
• Båda bakbenen har en viss rörelse, men båda är ihopdragna på tassnivån (musen snubblar på baktassar).

Eller

• Ingen rörelse i det ena ben / ett ben är helt ihopdraget, men det andra benet rör sig.

Eller

• EAE-svårighetsgrad verkar mild när musen plockas ur buren (som poäng 0,0 eller 1,5), men det finns en stark lutning på huvudet som gör att musen ibland faller över

3

• Halt svans och fullständig förlamning av båda bakben.

Eller

• Halt svans och nästan fullständig förlamning av båda bakben. Det ena eller båda bakben kan paddla, men inget bakben kan röra sig framåt (på höftens

Eller

• Halt svans med förlamning av ett framben och ett bakben.

Eller

• Alla av iakttagelse nedan:
  • Avsevärd huvudlutning
  • Musen går bara längs burens kanterna Musen lutar sig mot burväggen
  • Djuret snurrar när det plockas upp av svansbasen

3,5

• Halt svans och fullständig förlamning av båda bakben, plus: musen rör sig runt buren, men kan inte rätta sig när den placeras på dess kropps sida.
• Bakbenen är tillsammans på ena sidan av kroppen.

Eller

• Djuret rör sig runt buren, men de bakre fjärdedel av bakbenen är platt (vanligtvis beskriven som ”pancake”). Detta ger intrycket av en puckel i ryggen

4

• Halt svans, fullständig förlamning av bakben och partiell frambenförlamning.
• Musen rör sig minimalt runt buren men verkar vaken och är kapabel att nå vatten och foderkällan genom koordinerade eller icke-koordinerade motoriska rörelser.

4,5

• Fullständig bakförlamning och partiell frambenförlamning, musen rör sig inte runt buren. Musen verkar inte vara alert.
• Musen visar minimal rörelse i båda framben. Musen knappt reagerar på kontakt.

5

• Musen går ej längre, istället rullar spontant i buren

Eller

• Musen hittas död.

Eller

• Mus avlivas på grund av kraftig och avsevärd förlamning