Generell information

Syftet med studien var att undersöka hur hunger och mättnad styrs i hjärnan för att hitta behandlingar mot fetma och anorexi. Detta gjordes genom att aktivt manipulera specifika delar av hjärnan och sedan mäta hur beteenden kopplade till hunger och mättnad påverkas, och även mäta vad som händer i hjärnan vid fetma eller svält.

Uppgifter som enligt beslut av den regionala djurförsöksetiska nämnden ska beaktas/besvaras vid utvärderingen av djurförsök i efterhand.

-

Antal sökta djur och antal använda djur

Ansökan rörde 3 900 djur. 1021 användes. Inga djur nådde avbrytningspunkten och behövde tas ur försöket.

Bedömning av svårhetsgrad

Försöksledaren bedömde samtliga djur med måttlig svårhetsgrad, med motivering att djuren ej genomgick svåra kombinationer av åtgärder eller måttliga åtgärder vid flera upprepade tillfällen.

Måluppfyllelse

Försöksledaren anser sig uppnått målet med studien.

Följande upptäckter bidrar till ökade kunskaper inom området:

• Orexinneuron är aktiva vid anorexi och mediarar eventuellt hyperaktivitet vid anorexi.
• Intranasalt administrationssätt av ghrelinantagonist aktiverar hjärnans ghrelinsystem.
• Laterala hypotalamus är en viktig del av hjärnan som reglerar födointag och hyperaktivitet vid anorexi.

3R

Intranasal administrering gjordes hos vakna djur istället för att söva djuret först. Sövningen ger ett visst stressvar hos djuret. Proceduren med nasal administrering kräver dock lång gradvis tillvänjning för att minska stress hos djuret.

Övriga kommentarer

Genomförda procedurer:

Försöksgrupp: Fetma

• Åtgärd 1: Endast enskilda centrala injektioner gjordes men inte minipump eller skallkateter för multipla injektioner.
• Åtgärd 2: Perifer behandling
• Åtgärd 3: Förändrat födointag
• Åtgärd 4: Följande beteendetester gjordes: Födointagsmätning, rörlighet, preferenstest (CPP), schemalagt matintag, luktsignalers påverkan på födointag
• Åtgärd 5: Blodprovstagning
• Åtgärd 6: Omvänd dygnsrytm

Försöksgrupp: Anorexi
Anoreximodell (ABA) genomfördes, liksom perifer behandling och omvänd dygnsrytm.

Lång ensamhållning och kaloribegränsningar sågs som största lidandet. Djuren har hållits ensamma som längst 8 veckor. Kalorirestriktionen blev som mest omfattande vid upprättandet av en så kallad anoreximodell. Här fick djuren tillgång till mat som minst 2.5 timmar per 24 timmar under 7 dagar.

Etablerad rapportstandard