Generell information

Både ledgångsreumatism och benskörhet utgör stora problem för individen och samhället och man ser idag en ökning av båda. Idag finns det mediciner som begränsar utvecklingen av ledgångsreumatism men dessa är kostsamma. Benskörhet som resulterar i brutna ben är också ett växande problem och de utgör en stor hälsorisk och genererar stora kostnader för samhället. Statistik visar att hälften av alla medelålders kvinnor och en fjärdedel av alla män i Sverige kommer drabbas av benbrott på grund av benskörhet någon gång under sitt liv. Hormonbrist samt autoimmuna sjukdomar som ledgångsreumatism bryter ner ben.
Östrogen har en mängd viktiga fysiologiska funktioner hos både män och kvinnor. Östrogenbrist ökar risken för ledgångsreumatism och medföljande benförlust, medan behandling med östrogen minskar risken att utveckla dessa sjukdomar. Långvarig östrogenbehandling kan dock ge svåra biverkningar. Ökad kunskap om mekanismen bakom östrogens skyddande effekter vid ledgångsreumatism kan bidra till utvecklingen av nya benskyddande läkemedel, som saknar negativa bieffekter. Östrogenets effekter förmedlas via östrogenreceptorerna alfa och beta (ERa och ERb) och man har tidigare visat att ERa är viktig för den benskyddande effekten vid benförlust t.ex. efter klimakteriet och vid inflammation, som vid ledgångsreumatism.

Syftet med djurförsöket var att etablera artritmodeller för att kunna studera mekanismerna bakom den skyddande effekten av ERa-signalering vid inflammation/ledgångsreumatism. Man vill även förstå mekanismerna bakom de skyddande effekterna som belastning av benvävnaden har. Östrogen spelar en viktig roll vid den vanligaste artritmodellen, kollagen-inducerad artrit (CIA), en systemisk artrit som har flera likheter med human ledgångsreumatism. Även mer lokala artritmodeller användes. Man ville använda sig av olika transgena mus-stammar för att studera mekanismen bakom östrogens skyddande effekter, dessa är på en stambakgrund (C57BL/6), med genetiska svårigheter att utveckla CIA.

Eftersom det långsiktiga målet med studien var att utveckla behandlingsstrategier, som kan lindra effekterna av ledgångsreumatism, måste modellerna utveckla en tydligt mätbar ledpåverkan.

Antal sökta djur och antal använda djur

Man ansökte om och fick beviljat, att använda 6000 möss. Av dessa användes 419.

Bedömning av svårhetsgrad

I försöket ingick 419 möss av tre olika stammar. Av dessa klassades 13 som terminal organ, 280 som graden måttlig och 126 som avsevärd svårhetsgrad.
Samtliga försök, som utförts under detta tillstånd, har omfattats av åtgärder som gör att både försöksledaren och nämnden bedömde som avsevärd svårighetsgrad. Däremot har mössen inte blivit så sjuka som försöksledaren förväntade sig.
Precis efter belastningen fick ett fåtal djur hälta som dagen efter var försvunnen. Inga djur har tagits ur försöken p.g.a. hälta. Mössens allmäntillstånd var gott genom hela försöket.

Vid 3 tillfällen har avbrytningskriterierna behövt användas. Orsaken var för stor viktnedgång och vid ett par tillfällen social isolering.

Måluppfyllelse

Målen med studien uppfylldes delvis, men då de studerade systemen är ytterst komplexa behöver studien kompletteras för att få en tydligare bild över mekanismerna.

Studierna har visat att belastning av artrit leder till minskad benförlust. Detta är viktigt och intressant för vidare studier om hur belastning (träning) kan hjälpa patienter att minska benförlust orsakad av inflammation.

Studien har resulterat i två vetenskapliga artiklar.

3R

Inget nytt rörande 3R har rapporterats.

Övriga kommentarer

En komplikation med dessa studier är att en del djur av de använda transgena stammarna är på en bakgrund av C57BL/6, som svarar dåligt på immuniseringarna för artritutveckling. I ett annat av försöken användes möss av en annan bakgrund. Dessa blev mer sjuka än förväntat och behövde avlivas p.g.a. att de hade för svår artrit. FL tycker det kan vara svårt att avgöra hur mycket artrit mössen kommer få och små skillnader kan vara avgörande. Om det blir aktuellt att använda denna stam igen kommer man att ge en lägre dos för att undvika att mössen ska bli så sjuka.

Etablerad rapportstandard