Generell information

Diabetes är en av våra största folksjukdomar och påverkar starkt de drabbades livskvalitet. Det finns flera varianter av sjukdomen och de olika uppkomstmekanismerna är ännu ofullständigt kända.
Det aktuella projektet söker klarlägga den normala glukosmetabolismen och insulinkänsligheten, men även studera uppkomstmekanismerna för olika typer av diabetes i avsikt att på sikt kunna bromsa eller t.o.m. förhindra sjukdomsuppkomst.
Experimentellt används mus eller råtta, vildtyp och genetiskt modifierade. Djuren görs diabetiska varefter behandlingar i avsikt att påverka utvecklingen av diabetes utförs. Uppföljning sker med exempelvis glukos- och insulintoleranstester. Även PET-skanning används för metabol uppföljning. Transplantation av insulinproducerande celler till främre ögonkammaren utförs också och transplantatens funktion och utveckling följs mikroskopiskt under narkos i upp till 30 gånger under ett halvår.
Tillståndet består av ett grundtillstånd och fyra ändringstillstånd omfattande:

1. möjlighet att öka glukosdosen till 4g/kg vid glukostoleranstest och att sätta in insulinpellet subkutant för kontinuerlig insulintillförsel
2. användning av MCD diet (saknar metionin och kolin och innehåller 40% sukros och 10% majsolja)
3. transplantation av embryo till främre ögonkammaren för att följa tidig embryoutveckling
4. ensamhållning om aggressivitet uppstår

Uppgifter som enligt beslut av den regionala djurförsöksetiska nämnden ska beaktas/besvaras vid utvärderingen av djurförsök i efterhand.

1. Antal/andel djur som har nått avbrytningspunkt och orsak till detta
   Svar: Totalt avlivades 30 möss och två hittades döda i buren. 20, från olika försöksdjursserier, p.g.a. slagsmålsskador. En mus uppvisade tandproblem, två utvecklade inte diabetes efter streptozotocinbehandling. 4 möss avlivades p.g.a. viktnedgång (3 efter streptozotocinbehandling och en med Western diet) och en kontrollmus uppvisade dehydrering.
2. Djurens påverkan vid tätt vidtagna åtgärder, framförallt sövning inför mikroskopering.
   Svar: Inget av djuren blev påverkade vilket försöksledaren anser är ett resultat av att man har förfinat tekniken och det allmänna omhändertagandet före, under och efter försöken.
3. I beslutet till tilläggsansökan (2022-09-29) önskar den regionala nämnden även få information om antalet djur som har uppnått en viktminskning med 15%, dels antalet djur i försök som gått med den viktminskningen fram till avlivning.
   Svar: Inget djur uppnådde 15% viktminskning efter MCD diet.

Antal sökta djur och antal använda djur

Tillståndet omfattade 19 000 möss och 8 200 råttor. Av dessa användes 4 392 möss och 617 råttor.

Bedömning av svårhetsgrad

958 möss och 18 råttor bedömdes vara ”terminal-organ”; dessa var i huvudsak donatordjur. 1581 möss och 413 råttor bedömdes utsatta för ringa lidande; dessa genomgick exempelvis gentypning, glukosmätning och/eller insulinbehandling. 1851 möss och 186 råttor bedömdes utsatta för måttligt lidande; dessa exponerades exempelvis för diabetesinduktion med streptozotocin eller transplantation av insulinproducerande celler till främre ögonkammaren med uppföljande glukos- och insulintoleranstester samt mikroskopisk undersökning. Detta bedömdes inte vara smärtsamt eller påfrestande för djuren. Två möss hittades döda i buren och klassificerades med ”avsevärd svårhetsgrad”.
Fem möss bedöms ha uppnått avbrytningspunkten; fyra p.g.a. viktnedgång och en p.g.a. dehydrering.

Måluppfyllelse

Försöksledaren bedömer att syftet väl har uppfyllts. Gruppen har genererat flera publikationer om transplantation av Langerhanska öar till främre ögonkammaren som bl.a. visar vad som händer med öarna vid utveckling av typ 1-diabetes och hur detta kan påverkas. Man har transplanterat humana öar till immundefekta möss och kan således in vivo, undersöka effekten av olika behandlingar och funktionen av öarna. Det pågår ett utvecklingsarbete med stamcells deriverade öar med målet att inte behöva levande donatorer vid transplantation.
Man har vidare visat att apolipoprotein CIII (apoCIII), som främst produceras i levern och är pro-inflammatoriskt, även produceras i de Langerhanska öarna och att nivåerna ökar parallellt med utvecklingen av insulinresistens och typ 2-diabetes. Djur som fick en fettrik kost blev inte överviktiga och utvecklade inte diabetes om de samtidigt behandlades med antisense mot apoCIII. Antisense behandling kunde också reversera tillståndet hos djur som redan var överviktiga och diabetiska. Behandlingen normaliserade vikten och djuren blev normoglykema. Även hepatosteatosen försvann av denna behandling.
Eftersom levern har en central betydelse vid typ 2-diabetes så har man även studerat levervävnad in vivo genom transplantation till främre ögonkammaren. Tillsammans med KTH utvecklas mikrodevices för lokal distribution av läkemedel.
Gruppen har publicerat 76 artiklar.

3R

Försöksledaren uppger att man har justerat anestesin avseende dess påverkan på glukosmetabolismen. Injektionstekniken och transplantationsförfarandet har förfinats. Vidare har djurhusmiljön förbättrats vad gäller ljus, ljud och foder.
I övrigt inget nytt avseende 3R.

Övriga kommentarer

-

Etablerad rapportstandard