Generell information

Studiens syfte var att karaktärisera immunologiska och inflammatoriska mekanismer som är gemensamma för hjärtinfarkt, sepsis (blodförgiftning) och myokardit (hjärtmuskelinflammation) med efterföljande utveckling av hjärtinflammation för att i nästa steg identifiera nya behandlingsmetoder mot dessa sjukdomar. För ändamålet användes möss i vilka hjärtinfarkt inducerades, antingen genom tillfällig blockering, eller permanent avstängning av blodflödet i ett av hjärtats kranskärl. Induktion av sepsis utfördes enligt försöksledaren genom administrering av LPS (molekyler från vissa bakteriers cellmembran), medan myokardit inducerades genom immunisering mot ett specifikt protein i hjärtmuskeln kombinerat med CFA (Complete Freunds Adjuvant). Under perioden mellan induktion av respektive sjukdom fram tills djuren avlivades utfördes, dels behandlingar med proteiner och peptider, dels olika läkemedel med antiinflammatoriska och antibiotiska effekter. Sjukdomsförloppen följdes med bland annat upprepade blodprovstagningar. De planerade delförsöken med diabetiska respektive immunologiskt modifierade djur genomfördes inte. Vid uppnådd slutpunkt avlivades mössen och organ skördades för fortsatt analys.

Den regionala djurförsöksetiska nämnden beslutade att studien skulle utvärderas i efterhand avseende ”… klinisk påverkan på djuren i gruppen hjärtinfarkt/sepsis/myocardit samt hur många av dessa djur som tagits ur studien på grund av uppnådda avbrytningskriterier. Beträffande djur som behandlats med CFA ska redovisning ske av, dels hur stor andel av dessa djur som uppvisat sårbildning vid injektionsstället, dels i vilken omfattning de CFA-behandlade djuren uppvisade tecken på smärta. Det senare kan avgöras genom användning av t.ex. "Grimastest".”

Försöksledaren anger att hanmöss ofta uppvisar allvarligare symptom vid hjärtinfarkt jämfört med honor eftersom de utvecklar en starkare inflammatorisk respons. 5 av 955 av honorna med hjärtinfarkt nådde något av avbrytningskriterierna onormal kroppshållning och ovårdad päls eller ovilja att röra sig trots stimulering, medan motsvarande siffra för hanmössen var 23 av 449.

Vanliga symptom under de 3 första dygnen vid induktion av sepsis var hypotermi, diarré, apati och/eller minskat intag av foder och vatten, därefter skedde en successiv återhämtning. I denna studie togs 47 av 336 möss ur försöket efter uppvisande av onormal kroppshållning, skakningar, ovilja att röra sig eller viktnedgång överstigande 20% ca 2 dygn efter LPS injektionen.

Vid induktion av myokardit användes CFA, som kan orsaka kraftiga lokala reaktioner. I denna studie användes, dels Balb/c möss, som inte reagerar lika kraftigt vid administrering av CFA, dels fördelades CFA dosen mellan två olika injektionsställen. Bedömningen var att mössen endast uppvisade lindriga och övergående tecken på obehag i samband med administreringen. I myokarditstudien togs 1 mus av 667 ur försöket och detta skedde ca 5 veckor efter administreringen av CFA, när djuret uppvisade onormal kroppshållning och ovilja att röra sig trots stimulering.

Antal sökta djur och antal använda djur

Nämnden godkände användning av 6000 möss av vilka totalt 2427 användes; 2407 användes i de olika delförsöken, medan ca 20 möss, enligt försöksledaren, användes för uttag av hjärtan från obehandlade möss.

Bedömning av svårhetsgrad

Försöksledarens förslag beträffande svårhetsgrad ändrades av nämnden från måttlig till avsevärd. Försöksledaren anger att 1556 möss bedömdes ha nått måttlig och 851 avsevärd svårhetsgrad, medan 20 klassificerades som terminal organ.

Måluppfyllelse

Försöksledaren redovisar att studien resulterat i identifiering av en generellt inflammationsdämpande molekyl med specifik antiinflammatorisk effekt i hjärtmuskeln. Behandling med denna molekyl leder till minskad negativ påverkan på hjärtfunktionen och därmed lägre dödlighet vid hjärtinfarkt, sepsis och myokardit. Förhoppningen är att resultaten ska kunna användas för utveckling av effektiva kliniskt användbara behandlingsmetoder vid de angivna sjukdomstillstånden. Resultaten har redovisats i flera vetenskapliga artiklar.

3R

Smärtlindrande behandling har använts till samtliga möss i hjärtinfarktmodellen, medan mössen i studien med inducerad myokardit erhöll smärtlindrande behandling vid tecken på smärta. Vid användning av CFA har dosen fördelats mellan två olika injektionsställen vilket lett till frånvaro av vätskande sår.

Övriga kommentarer

I tabellen har försöksledaren angivit ”Hjärta” under rubriken terminal organ eftersom detta organ efter avlivning skördades för analys. I kontakt med försöksledaren framkom att ca 20 obehandlade möss avlivats för organutag, vilket medför att antalet använda möss justeras från 2407 till 2427.

Etablerad rapportstandard