Diarienr. 040-2013

Bakgrund och yrkanden m.m.

Stockholms norra djurförsöksetiska nämnd (regionala nämnden) beslutade den 15 juli 2013 att godkänna försöksledarens ansökan om djurförsök. Ansökan handlar om genbestämning av olika mus- och råttstammar. Detta är nödvändigt för att djuren ska kunna användas i olika sjukdomsmodeller av autoimmunitet. Genbestämningen gör det möjligt att begränsa antalet djur.

Regionala nämnden godkände ansökan, men beslutade att villkora godkännandet enligt följande: Endast en tå får klippas. I de enstaka fall en avklippt tå förkommer får djuret tas ur försöket. KI:s miljöberikningsplan - vari ingår gömsle i form av hus eller rör- ska användas. Avbrytningspunkt ska vara >0,3 enligt KI:s mall.

Försöksledaren överklagade beslutet och yrkade att den del av villkoret "att KI:s miljöberikningsplan -vari ingår att gömsle i form av hus eller rör- ska användas" skulle tas bort.

Regionala nämnden vidhöll vid omprövning den 22 augusti 2013 sitt tidigare beslut om villkor för godkännande med bl.a. följande motivering. De aktuella djuren kommer att utsättas för svårt lidande. Att inte miljöberika fullt ut kommer att leda till att djurens situation ytterligare blir försämrad. Forskningen ska efterlikna kroniska autoimmuna sjukdomar som exempelvis reumatism. Det är väl känt att kroniskt sjuka människor mår förhållandevis bättre om miljön runt personen är fin och trygg. Det kan alltså bli så att forskaren mäter ett sämre mående som inte beror på enbart de experiment djuren utsätts för, utan även på fattig miljö i buren. Möss och råttor mår bättre om de har mycket miljöberikning. Det stämmer inte att mer miljöberikning orsakar ökad aggressivitet mellan djuren. Djuren har olika ställen i buren som de kan gömma sig på är de mer skyddade. En viktig faktor för djurens välmående är däremot att inte ha för många djur per bur. Forskaren kan alltså påverka detta genom att ha färre djur per bur. Detta är man inte intresserad av eftersom man behöver "typa" djuren före avvänjning så att fler djur kan sättas in i samma bur. Pappershanddukar som enda miljöberikning är inte tillräckligt eftersom mössen snabbt kan riva sönder dessa till små bitar som inte går att bygga med. Ansökan gäller för fem år framåt. Om man aldrig ska kunna ändra något, för att man inte kan jämföra med tidigare resultat, kommer forskningen inte gå framåt.

Försöksledaren har vidhållit sitt överklagande av beslutet. Försöksledaren har hänvisat till flera här ej angivna studier och anfört bl.a. följande. Den nu behandlade ansökan är ett led i ett större projekt omfattande flera ansökningar. Det är av stor vetenskaplig vikt att ett och samma djur har konstanta berikningsförhållanden under hela sin livscykel. Orsaken till detta är att komplexa inflammatoriska sjukdomar som studeras, i hög grad påverkas av vilka förhållanden som finns i burarna. Följaktligen är det viktigt att ett och samma djur lever under samma standardiserade förhållanden hela tiden, från födseln till dess det används i försök. Annars finns risken att de har lärt upp olika typer av beteenden när de sedan hamnar i försöken med ökad variabilitet och svårtolkade resultat som följd. Tidigare tillstånd som den regionala nämnden givit har inneburit att det har varit tillräckligt att tillsätta mjuka pappershanddukar som beriknings­ material i burarna. Försöksverksamheten riskerar att påverkas mycket negativt om rådande miljöberikning måste ändras. Berikning med pappershanddukar har fungerat utmärkt och djuren trivs bra. De avlar bra, och beteendestörningar som kan förekomma med bomaterial i form av hus eller rör kan hållas nere. Om gömslen (t.ex. i form av rör eller burar) adderas så ökar dessa hierarkier eftersom det då finns en ojämlik fördelning mellan individerna i gruppen. Detta leder till ökad stress hos djuren vilket kan leda till en ökad aggressivitet. Tillsättning av ytterligare berikning kommer således inte tillföra någon mätbar förbättring för djuren.

Skälen för beslutet

Tillämpliga bestämmelser

I 21 § djurskyddslagen (1988:534) anges bl.a. följande. Användning av djur i djurförsök ska godkännas från etisk synpunkt av en djurförsöksetisk nämnd innan användningen påbörjas. Vid prövningen av ett ärende ska nämnden väga försökets betydelse mot lidandet för djuret. Nämnden får bifalla en ansökan om djurförsök endast om en sådan användning kan anses angelägen från allmän synpunkt och förutsättningarna i 19 § 1-3 är uppfyllda.

Av 15 kap. 16 § Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (SJVFS 2012:26, Saknr L 150) framgår i fråga om gemensamma bestämmelser om skötsel och hållande att djuren alltid ska ha tillgång till lämpligt bäddmaterial samt lämpliga och för djuren attraktiva vilo- och sovplatser i sådan mängd att alla djur kan vila och sova samtidigt. Vidare framgår att under fortplantningsperioden ska djuren dessutom ha tillgång till lämpligt bomaterial och boplatser.

Av 17 kap. 3 § samma föreskrift framgår i fråga om bl.a. mus och råtta att bobyggnadsmaterial ska finnas tillgängligt även utanför fortplantningsperioden och att berikningen ska vara anpassad till dessa djurs artspecifika och individuella behov. Enligt Statens jordbruksverks allmänna råd till den sistnämnda bestämmelsen i nu aktuellt hänseende är lämplig berikning bolådor, hyllor, rör och andra strukturer som möjliggör klättring samt ökar utrymmets komplexitet och användbarhet. Djuren bör ha tillgång till bäddmaterial i sådan omfattning att grävande beteende möjliggörs.

Centrala djurförsöksetiska nämndens bedömning

Syftet med projektet är att gen- och serotypa djuren på ett tidigt stadium, innan de utvecklar en sjukdomsbild. Djuren kan då omgrupperas och de som inte har fått önskad genuppsättning avlivas tidigt. De återstående djuren kommer sedan att gå vidare, om de har den önskade genotypen, i försök under andra godkända etiska tillstånd, med andra krav och avbrytningspunkter.

Djurförsöken i här aktuell ansökan och som var föremål för den regionala nämndens prövning handlar således om djur som går ur studien/djurförsöket innan sjukdomsprocessen hos djuret har inletts. Djuren kommer under det aktuella projektet gå på aspspån, kunna klättra på bur­ locket och ha tillgång till pappershanddukar.

För normala gnagare under nyföddhetsperioden är möjligheten att bygga väl fungerande reden den viktigaste miljöberikningen. Detta gäller i synnerhet när djuren förvaras i individuellt ventilerade burar. Om det finns god tillgång till bobyggnadsmaterial, så att alla individer kan få tillgång till det, uppfyller detta enligt Centrala nämnden föreskrivna krav på tillgång till bäddmaterial och tillräcklig komplexitet i burmiljön, eftersom dessa djur under försökets gång inte uttrycker någon specifik sjukdom. Centrala nämnden förutsätter att det finns bobyggnadsmaterial i en sådan omfattning att det både kan användas för att bygga bon med och att det under en stor del av dygnet kan bidra till att ge en sådan komplexitet som anges i föreskrifterna.

Det bör betonas att lagen anger minimigränsen för acceptabel djurhållning. Detta ska inte förväxlas med en rekommendation. Tvärtom uppmanar försöksdjursdirektivet 2 att "Berikningsprogrammet bör regelbundet ses över och uppdateras". I skälen varför försöksdjursdirektivet har antagit anges under punkt 31 att "(Djurskydds)organet bör också följa utvecklingen och resultatet av projekt inom anläggningen, främja ett klimat präglat av omsorg och tillhandahålla verktyg för praktisk tillämpning och snabbt genomförande av de senaste tekniska och vetenskapliga rönen när det gäller principerna om ersättning, begränsning och förfining så att djurens levnad kan förbättras. Det är precis detta som KI:s berikningsplan utgör; en rekommendation framtagen för att öka djurens vällevnad. Efterlevnaden av sådana rekommendationer, som går utöver lagens minimikrav, är dock en fråga som i första hand måste hanteras inom verksamheten. Resultatet av detta beslut och övriga djurförsöksetiska prövningar inom det samlade projektet ska ses som minimikrav vad gäller berikning. Om försöksledaren bedömer att det finns skäl att berika utöver minimikravet för att av vetenskapliga skäl uppnå en standardisering, så är detta fullt möjligt.

Centrala djurförsöksetiska nämndens beslut får enligt 37 a§ djurskyddslagen 1988:534 inte överklagas.

Signerat: Charlotte Brokelind, Ordförande